Inuti huset i utkanten av Hössna är inredningen hemtrevlig och gemytlig. Här växte Kenn Arvidsson upp och för några år sedan flyttade han tillbaka till familjegården. Idag fungerar huset inte bara som ett hem utan det är också härifrån han driver Kenn Arvidssons begravningsbyrå.
Kenn började arbeta som begravningsentreprenör för över 20 år sedan då han startade en byrå tillsammans med sin före detta. Då var det få som trodde att de skulle lyckas slå sig in och konkurrera med de redan etablerade begravningsbyråerna i Ulricehamn – men det fick de snart äta upp.
När man lägger in en person i begravningsbilen är det viktigt att de alltid får åka med fötterna först, berättar Ken som har full koll på alla traditioner och sedvanor som gäller när man ska ta hand om en avliden person. Foto:Pernilla Rudenwall
– Ett tag hade vi över hälften av alla begravningar i det här området. I efterhand är det tydligt att vi gjorde en helt enorm resa, berättar Kenn.
När paret gick isär år 2019 började Kenn istället arbeta på begravningsbyrån Fonus i Borås. Där är han fortfarande kvar, men sedan två år tillbaka driver han också eget, denna gång helt själv.
– Jag insåg att det här är mitt kall. Även om det kan vara både psykiskt och fysiskt tungt så får man så mycket tillbaka i form av uppskattning, förklarar han.
I rollen som begravningsentreprenör är Kenn med hela vägen från att den avlidne hämtas fram till gravsättningen, och även därefter. Det är uppenbart att hans främsta drivkraft är att hjälpa andra människor att ta sig igenom den sorg som uppstår när en anhörig går bort. För många är det nog svårt att förstå hur man orkar med att hela tiden arbeta så nära död och sorg.
– Jag är väldigt trygg som person och tar inte åt mig så mycket. Samtidigt är jag inte mer än människa. Ibland har jag fått titta undan och nästan börjat gråta för att det är så tragiskt. Då måste jag ta mig själv i kragen för jag ska ju vara ett stöd för de anhöriga, förklarar Kenn.
Hur är det att hela tiden möta döda människor?
– Jag tror nog att man blir van vid det. Fast är man inte lämpad så kanske man aldrig blir van. Första gången var det inte otäckt på något vis, men annorlunda. Nu är jag van och tycker det känns bra att kunna göra det för andra. Det kan vara jättefint att få vara med om, förklarar han.
Själv har Kenn aldrig varit rädd för att dö, men däremot har hans inställning till livet förändrats som en konsekvens av yrkesvalet.
– Jag tror kanske att jag sätter mer värde på livet eftersom jag vet hur fort det kan gå. Typ, vi syns sen och så sticker du till Jönköping, men du kanske aldrig mer kommer hem. Det kan gå på en fingerknäppning.
Kenn har anordnat många begravningar för sina egna nära och kära. Den tredje begravningen han någonsin höll i var för hans egen far som gick bort år 2003.
Foto:Pernilla Rudenwall
Under de 20 år som Kenn har arbetat som begravningsentreprenör har branschen förändrats en del. Bland annat har det blivit betydligt vanligare att begravas kremerad.
– När jag startade var det kanske 80 procent jordbegravningar runt Ulricehamn. Nu skulle jag tippa på att minst 50 procent, kanske till och med 60 procent, är kremation.
Ytterligare en stor förändring som har skett sedan Kenn började är den omfattande digitaliseringen, som har letat sig in även i begravningsbranschen.
– Det har blivit vanligare med nätbyråer och digital musik i kyrkan vilket jag inte propagerar för. Däremot är det bra att man numera kan kolla på kistor på nätet istället för att behöva sitta och bläddra. Det är både bra och dåligt med det digitala, men jag är rädd att det kommer att gå åt skogen till slut, förklarar han.
Trots över 20 år inom branschen och en stundande pensionsålder planerar Kenn inte att sluta som begravningsentreprenör på många år.
– De flesta inom branschen håller på tills de är i alla fall 70 till 75 år. Jag förstår varför, man jobbar inte med detta om man inte trivs och dessutom är det skitsvårt att klippa alla band.
Under sommaren jobbar Kenn halvtid på Fonus men sedan är planen att satsa mer på sin egen verksamhet.
– Jag försöker hitta en lokal och vill köpa en begravningsbil till. Fast jag är 61 år så vill jag göra om den resan vi lyckades med på den förra byrån, förklarar han.
Emma Olsson Ulricehamns Tidning 3 Augusti 2023
